Om jag kunde samla alla berättelser
och orkade skriva ner dem när jag kommer hem på eftermiddagen. Om jag kunde minnas mina tankar och forma känslan i kroppen med färg och form. Om jag kunde… Så mycket av mitt liv har gått åt till att snegla på andra, vad andra kan och det sneglandet har lagt lock på vad jag kan, tyckt ner mig snarare än lyft mig, skapat prestattionsångest. Om man bara ser till vad andra gör, ja, då glömmer man sig själv i allt och blir bara en klump av otillräcklighet.
På morgon tar jag bussen eller cyklen till jobbet, en resa som tar mellan 20-30 minuter. Det är en behaglig del av dagen nu när jag kommit över den första månadens morgon koma. Under den här stunden så lyssnar jag på Podcasts, iaktar medresenärer och så funderar jag och laddar inför dagen.
Under den här stunden planerar jag och funderar på idéer. Många gånger tänker jag- det här skulle jag kunna blogga medveten om att, nä, så blir det nog inte. För 1½år sedan så hade jag stressat ihjäl mig för att, blooga mycket, vara först, inte härma andra, göra rätt sorts pyssel med rätt material och att ha många läsare här. Allt skulle vara nytänkande, trendigt, artsy och… ja, vem bryr sig egentligen? Äh, det blev löjligt, krystat och jag tycker ju till och med att status är ointressant. Klurigt.
Jag tänker vidare på vad som ger mitt liv glädje och lever en stund till i det. På jobbet de senaste veckorna så har det tokpysslats och kanske orkar jag blogga om alla underbart roliga projekt, eller så gör jag det inte. På mitt skrivbord ligger ett gäng snabbpysslade julkort och i min kalender är helgen fulltecknad av spännande och kul.
Om. Om världen kunde få plats med alla utan klickar, poppisgäng, kändisdyrkan och pengahets. Om. Om världen kunde rymma empati och solidaritet, om inte egenintresset styrde alla handlingar. Om. Om innehållet blev viktigare än ytan, om vi slutade kolla ängligt på de andra.
Jag säger samma mening ofta nuförtiden: Det betyder inte att du får vara dum tillbaka. Bara för att någon gjort på ett sätt så ger det mig inte rätt att göra på samma sätt tillbaka. Bara för att man inte gillar någon så betyder inte det att man får göra den illa.
OM.




måndag 30 november 2009 kl. 5:40 e m
Hej Karin!
Vill bara ge dig en kram. Du har så många och stora tankar. Kloka också. Ger mig perspektiv. Har börjat pyssla kort igen. Du inspirerar. Men skrämmer också lite. Mina ser ju inte ut som jag vill. Men jag gör dem för att de gör mig lycklig. Just då, och det är det som räknas.
KRAM