Håller ångan uppe
Det är så skönt, vill nästan skratta, varför slutar jag någonsin att träna när jag älskar det så! Före ju tog jag tag i träningen och nu har jag börjat att komma igång ordentligt. Det är otroligt kul och pass som jag tidigare inte gillat alls har jag börjat bli lätt beroende av, som spinning.
Vad jag gillar med spinning är inslaget av mental träning för det är så jobbigt att man måste bestämma sig, vilja och hålla ut. 40 sekunder kan vara nästan plågsamt mot slutet men jag ska orka fram till tempoändringen, jag ska. Förra veckan var mitt tredje pass för den här omgången och redan känner jag hur min uska kondis förbättras men så har jag också bestämt mig.
Jag är en person som älskar att röra sig och som älskar aktiviteter som kräver styrka och kondition, ändå hamnar jag i perioder där jag helt försoffar mig. När jag prluggade så tränade jag mycket men sedan tappde jag, som många, den rutinen när jag började jobba. Gymmet jag gått på tidigare ligger helt fel och inte förrän nu har jag hittat en rutin som passar. Att jag dessutom har en pålitlig träningskompis som tränat regelbundet i flera år gör inte saken sämre.
Förra sommare gick jag upp 10 kilo helt i onödan och det kändes inte kul alls så nu ska de bort. Jag använder inte vågen som mått utan ett par jeans och till våren ska jag vandra, när kilona är borta har jag förtjänat ett par nya kängor och då är utrustningen åter igen perfekt.
Fler än jag som fått en nytändning efter helgerna?
lördag 23 januari 2010 kl. 3:04 f m
Jag älskar också att träna, otroligt mycket. På grund av min ekonomi och att jag inte ens har råd med hyra och mat i nuläget så var jag tvungen att säga upp mitt träningskort. Det gör mig enormt ledsen verkligen för jag mår så bra av träning och jag kan inte motivera mig till att springa, och promenader räcker inte till för mig. Det är ledarledda pass som afrikansk dans, core och liknande som är allra härligast.